Jag vaknar upp på hård och kall asfalt täckt utav snö. Hur länge har jag legat här, var är jag och vad heter jag?!

 Jag reser mig upp och ramlar nästan ner med huvudet mot marken. En lapp ramlar ut ur ena fickan  och jag böjer mig ner för att ta upp den. Jag vecklar upp den och på den läser jag:

”Jag hoppas att du hittar denna lappen för eller senare. Låt inte de ta dig, och absolut låt inte de läsa denna lapp. Om du läser denna lapp den 23 november eller innan finns det fortfarande tid. Sök upp mig. Du vet vart!

Ps. Åh vad jag saknar dig min käraste. Jag saknar dina varma andetag och dina rosröda läppar. Jag hoppas att det fortfarande är möjligt att ses efter detta.”

Ingen underteckning, konstigt.

Vad menade han med att jag vet vart jag ska hitta honom. Jag vet nu inte ens vem killen är och jag vet inte ens vad jag heter!? Jag stirrade ut mot horisonten och kunde se den röd/orangea färgen från solen som höll på att gå upp. Efter några kilometer kunde jag se en människa gå ut ur sitt hus. Jag sprang fram mot honom och han hoppade till av förvåning när jag råkade hamna i hans famn.

- Jag är så ledsen,  Sa jag medans jag putsade bort smutsen på mina byxor.

- Hahaha, nej det är lugnt! Sa han med ett litet leende.

Han hade mörkt hår, nästan helsvart men hans ögon var som kristaller, ljusa och det vackraste jag någonsin hade sett.

- Nej, det är absolut inte lugnt.

- Jo, jo men det är det, haha du behöver inte oroa dig för lilla mig.

Jag räcker fram handen och han tar mer än gärna tag i den och vi skakar. Jag vet ju inte vad jag heter, varför räckte jag fram handen, åh gud. Han väntar ju på mig..........

- Zack, kort för Zachary. Säger han till slut.

- Eee, om jag kom ihåg vad jag heter hade jag sagt det. Förlåt igen, jag tänkte mig verkligen inte för..

- Jag väntade på dig om du skulle ta upp din hand, annars hade jag gjort det. Sa du att du inte kommer ihåg ditt namn?

- Mhm. Jag bara vaknade upp där borta under bron vid en skateboard park. Och så pekade jag i den riktningen jag kom ifrån.

- Låt oss gå in, så kan vi fortsätta chatta där inne istället för att stå här ute och frysa. 

Han tog tag i min hand och vi gick in i huset. På utsidan kunde man lätt bli lurad om hur det såg ut inomhus. Allt var så fint, det till och med fanns en levande brasa. Han ledde mig till brasan och jag satte mig ner i den mjuka soffan.

- Stanna här. Sa han och försvann ut i hallen och sedan var han borta.

" Var annars ska jag ta vägen " Sa jag tyst för mig själv.

Jag reste mig upp, kikande efter om jag kunde se honom. När jag ansåg att kusten var klar gick jag fram till en byrå med gamla foton på. Jag lyfte upp en utav dem och tittade noggrant på bilden. 

- Mina föräldrar.

Jag hoppade till så att jag tappade bilden och glaset gick i sönder. Kunde jag bli mer klantig än såhär?

- Åh gud, jag är så ledsen verkligen. Så så ledsen. Sa jag för hastat och gick ner på golvet för att plocka upp skärvorna men istället för att göra något nytta så skar jag mig på en av skärvorna.

- Aj!

- Skar du dig? Du vet att du inte hade behövt städa upp efter dig. Förresten, hur gammal är du? 

Av någon konstig anledning kunde jag komma ihåg min ålder men inte mitt namn. Han gick ner på huk bredvid mig och kollade på mitt finger som jag hade skurit upp sedan gick han och hämtade papper. Efter han hade torkat bort det lilla blodet som fanns kysste han mig på fingret. 

- Jag är 16, tror jag. Det är det enda som jag kan komma ihåg om mig iallafall.

- Hade jag aldrig kunnat gissa. Jag hade trott att du hade varit max 19. 

- Hur gammal är du då?

- Jag är själv också 16. Svårt att gissa eller hur.

- Men var är dina föräldrar? 

Han satte sig i soffan och jag satte mig bredvid honom. Han tog en klunk av den varma chokladen som han hade hämtat när han var borta och då tog jag chansen att själv smaka på den varma chokladen. Den smakade så ljuvligt på tungan, smaken satt precis rätt. Jag kunde känna att det var någon mer smaksättning i chokladen, jag gissar på apelsin. Han tog ett djupt andetag innan han började prata igen.

- Jo, min mamma dog när jag föddes. Ungefär några minuter efter jag var född, bara försvann hennes puls. Det är konstigt men jag kan komma ihåg hennes hjärtslag. I ena sekunden var hon där, och i nästa var hon borta. Jag har bara fått se bilder på henne men hon var vacker. Det är hon jag har fått mina ögon ifrån. 

- Och din pappa?

- Efter incidenten skyllde han på mig, som om det var mitt fel att hon dog. När jag var omkring 6-7 år skrek han på mig varje dag jag kom hem efter skolan och skrek att jag skulle på upp på mitt rum. Sedan 3 år sedan, när jag var 13 år skulle han åka till en kompis, han sa att han skulle komma tillbaka till kvällen men jag satt uppe och väntade hela natten lång, kunde inte sova, men han kom aldrig. Och sen dess har jag bott här och tagit hand om mig själv och det har gått aldelles utmärkt än så länge. 

På något sätt kände jag igen där här berättelsen.

- Hemskt. Hur kunde han bara lämna dig här? 

- Jo, hemskt var det en gång, men det är över. Jag är faktiskt glad att han är borta. Jag kan åtminstone leva på mitt sätt utan att bli plågad varje dag och rädd att när jag kommer hem att någon ska lära mig "självdisciplin". Drick upp din chokolad nu, innan den blir kall.

Jag löd och gjorde som han sa. Jag tog upp muggen och placerade den mot mina läppar, och började dricka upp det sista som var kvar. 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Okeeeeeej, Nya kapitlet på nya berättelsen! Känner att jag kommer fortsätta med denna länge, och jag vet hur jag ska föra story'n framåt. Vi får se hur det går och hoppas på det bästa. Så det inte blir som förra gången då jag bara slutade mitt i hela berättelsen.. Jajjamen! Kommentera om ni vill, tvingar inte er. Ciao så länge då! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jag satt som förstenad och kunde inte röra en enda muskel efter Chase hade berättat allt. Killen vid kassans namn var Chase. Av vad han sa var jag tydligen tillsammans med en annan kille, hans bror, som då heter Carlton och eftersom att jag vald...

  När vi kom till huset släppte han av mig och lastade av sakerna och parkerade sedan i garaget. Jag låste upp huset och gick in med alla varor. Jag lastade av allt i köket på köksbänkarna och började plocka upp maten. När jag stod och höll på med...

  - 16h senare -   - Hahaha, men jag är seriös! Vi kan kalla dig Jane Doe, för att.. - ..Det är benämningen på en okänd person, jag vet.   Vi hade diskuterat i ungefär 1 ½ timme om vad vi kunde kalla mig. Så jag hade legat på hans ben he...

Hejhej, jag tänker att sluta skriva kapitel på cliché love story för att jag känner mig inte inspererad att fortsätta med den berättelsen. Jag kommer istället att börja en ny, som är lite mer spännande. Jag har en idé vad den ska handla om så vi får ...

Rebecca: I sängen låg jag hela kvällen och skrev med Isaac, vi ställde massa frågor till varandra. Det var min tur att fråga så min fråga till honom var: "drömtjej? <3" Det svaret han gav mig blev jag så glad över. Han skrev " Om jag ska vara hel...