Jag satt som förstenad och kunde inte röra en enda muskel efter Chase hade berättat allt. Killen vid kassans namn var Chase. Av vad han sa var jag tydligen tillsammans med en annan kille, hans bror, som då heter Carlton och eftersom att jag valde Carlton före ”Zack”, som visade sig att det inte var hans riktiga namn, blev jag sedan bortförd på kvällen. Chase sa då att Carlton försökte att ta självmord för att jag inte var där och att det var jag som räddade hans liv. Chase hade sagt till Carlton att han skulle hitta mig och det gjorde han, lite mer än 3 gånger såg han mig gå i affären där jag tydligen hade handlat kläder flera gånger förut. Han meddelade Carlton om detta som sedan skrivit ett kärleksbrev till mig och skickat det med Chase som hade skrivit början utav lappen. Han förklarade även att han hade undersökt vad det är ”Zack” håller på med och varför jag inte kan komma ihåg massa saker. Chase hade lyckats att hitta trasan som jag hade blivit drogad med och tog prover. Han hade blivit chockad av vad det innehöll och försökte ingripa flera gånger och ta mig ifrån ”Zack”. Det han skrev med att om jag hittar lappen innan den 23:e november så finns det fortfarande tid var för att jag hade blivit drogad så många gånger så snart skulle min hjärna få syrebrist och sedan skulle hjärtat att sluta pumpa blod och jag skulle slutat som död.

- Så vad du säger är alltså att jag heter Elizabeth och att jag är faktiskt tillsammans med din bror som då heter Carlton som försökte att ta självmord men hans bror, du, skulle se till att hitta mig och sedan skulle jag och Carlton åka iväg någonstans säkert?

- Ja. Jag vet att det kanske låter lite knäppt om man säger det så, i korta meningar och inte går in på djupet men du måste tro mig!

- Jo jag tror dig det är bara det att min hjärna har inte bearbetat denna informationen ännu... Och du vilken dag är det idag?

Han tog upp sin arm och vred sin handled där hans klocka var.

- Snart midnatt, den 21:a blir det då.

- Så 2 dagar...  sa jag till mig själv oroväckande.

- Ja, men om vi har tur hinner vi hem till Carlton där han har tillverkat ett elixir som dödar alla de ämnena som har varit i drogen.

- Just det! Sa jag nästan lite för högt och tog fram flaskan med den blåa vätskan.

- Vad är det för något?

- Jag vet faktiskt inte.. Jag hittade den i Zacks garderob, långt in. Så det är ju något han har velat gömma ifrån mig.

Chase reste sig ifrån pallen han hade suttit på och gick fram till mig. Han greppade tag i flaskan och den höll nästan på att gå i golvet. Jag fick ut mig ett litet skrik men Chases reaktionsförmåga var bättre än vad jag trodde och fångade den ungefär 4 cm infrån golvet. Han gick iväg som inget hade hänt och kollade genast upp vad det var för något. Efter ungefär 30 minuter eller mer hade han kommit fram till att det var samma sak som jag hade blivit drogad utav innan.

2h senare

När vi hade ätit lite smått och fått i oss energi var det dax för oss att åka hem. Chase gick ut först och kollade om det fanns någon i närheten och sa att kusten var klar. Bilen var ungefär 2 meter ifrån ingången. Chase gick fram till bilen och öppnade bakdörren och jag klev in. Han öppnade sedan dörren vid förarsätet och klev in han med.

Vi hade kört vad som kändes som en kvart tills Chase stannade bilen. Han viskade till mig att jag skulle gömma mig, så jag fick panik och skrek var. Han sa att jag skulle krypa in under baksätet så jag fick ta upp sätena sedan lägga mig under, vilket var väldigt trångt och inte alls bekvämt. Chase fortsatte att köra bilen efter jag hade gömt mig men efter ett tag kunde jag känna att han stannade igen. Jag hörde att det var någon som öppnade dörren och måste ha dragit Chase ut ur bilen. Sedan hördes det en smäll. ”Res dig upp då, om du nu vågar stjäla min tjej ska du fan våga slåss också!” Det måste ha varit ”Zack” som hade skrikit. ”VAR ÄR HON?!” Jag registrerade att det kom en smäll till. ”SÄG VAR HON ÄR, ANNARS KOMMER DU INTE GÅ IFRÅN HÄR LEVANDE!!” Jag kunde inte låta Chase bli slagen till hans död medans jag vara låg här och lyssnade på. Vad ska jag göra?  Plötligt kändes det som att tiden bara stannade och att jag fick tid att tänka. Jag kan öppna här och sedan smyga ut ur bilen. Kanske visa Chase på något sätt att jag är ute och låta han ransaka bilen? Eller så kan jag smyga ut ur bilen, sedan komma i bakhåll på ”Zack” och hoppa på honom.

Jag tryckte upp sätena så tyst jag kunde och långsamt som möjligt. När jag hade tryckt upp sätena en litet bit så det hade bildats en liten glipa kunde jag se Chase, han var inte alls i det tillståndet som behövdes för att han skulle slå tillbaka. ”Zack” hade slagit sönder honom helt och hållet. Chase kunde knappt resa sig upp. ”Zack” var för upptagen med Chase att han lade inte märke till när jag gick ut från under sätena och smög ut ur bilen. Jag gick sedan långt bort och inne i mörkret för att inte synas och försökte komma bakom där ”Zack” stod. När jag var i buskarna bakom var det enda jag kunde tänka på, hur ska jag göra nu. Jag hade 3 val:

1. Gömma mig eller springa iväg.

2. Visa till Chase att jag är ute och sedan springa iväg

Eller 3. Hoppa på ”Zack” och hoppas på det bästa.

Jag tog sats och sprang med all fart jag kunde få mot ”Zack” och hoppade upp på hans rygg och la mina fingrar på hans ögon och tryckte. Chase skrek och ”Zack” sprang runt och vinglade som en galning som i försök att få bort mig från hans rygg. Till slut ramlade jag av och han la sig ovanpå mig och höll fast mina händer och ben. Jag vred mig åt alla håll men jag var fast. Med ena handen tog han fram en trasa och kastade den på marken. Sedan tog han fram en sån dära flaska med den blåa vätskan i och hällde på trasan men när han bara hade fått några droppar på trasan hade Chase tvingat sig upp och sparkat på handen där han höll flaskan i så att flaskan flög iväg och krossades. ”Zack” tog trasan och tryckte den mot min mun och näsa och jag började att förlora medvetandet. Jag kunde se hur ”Zack” sedan slog på Chase så han vek sig och ramlade på marken. Han bar mig till bilen och....

Jag vaknar upp på hård och kall asfalt täckt utav snö. Hur länge har jag legat här, var är jag och vad heter jag?! Jag reser mig upp och ramlar nästan ner med huvudet mot marken. Varför känns detta så bekant, denna platsen? Jag stirrade ut mot horisonten och kunde se den röd/orangea färgen från solen som höll på att gå upp. Efter några kilometer kunde jag se en människa gå ut ur sitt hus. Jag gick fram mot honom och frågade var jag är någonstans.

Han hade mörkt hår, nästan helsvart men hans ögon var som kristaller, ljusa och något som jag definitivt hade sett innan, men var och hur?

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Phew, långt kapitel eller vad tycker ni. Iallafall längre än de andra. Gilla och kommentera osv osv om ni tyckte om den eller inte. Skriv era tankar och var ni tyckte. Det hade varit super för då hade jag typ vetat hur jag skulle göra till nästa gång kanske. Iallafall, kapitel 4 och jag borde sova nu! Godnatt och ciao!

När vi kom till huset släppte han av mig och lastade av sakerna och parkerade sedan i garaget. Jag låste upp huset och gick in med alla varor. Jag lastade av allt i köket på köksbänkarna och började plocka upp maten. När jag stod och höll på med att packa upp kom Zack in och sa att jag inte behövde göra detta så han skickade mig istället upp till sovrummet för att lägga in mina nya kläder. När jag packade upp alla kläder så kollade jag hur mycket de faktiskt kostade. Jag kunde räkna ut att summan på alla mina kläder var ungefär 1300 kronor vilket var mer än jag trodde. Sedan köpte han ju andra livsmedels saker också. Hur mycket pengar har han egentligen..?

Jag hade packat upp alla kläder och lagt de på sängen medans jag tittade runt lite för att se om jag kunde klura ut hur han har så mycket pengar. Jag rotade runt lite i hans garderob där jag såg några konstiga flaskor med ljusblåa vätskor i. Jag tog tag i en och precis när jag reste mig upp hörde jag Zack gå upp för trappan. Jag skyndade mig och gömde den lilla flaskan i min bh och stängde garderoben tyst. Jag tog sedan tag i det första plagget när Zack öppnade dörren. Jag la plagget i den gula byrålådan som om ingenting hade hänt och han frågade om allt gick bra och om jag behövde hjälp. Jag sa att allt var lugnt och han gick sedan bort från dörren och nerför trappan. Jag pustade ut och var inte så nogrann när jag la resten utav plaggen i byrån. Jag stängde den med en hast och gick ut ur rummet.

När jag hade gått ner för trappan så skrek Zack: ”Gick det bra där uppe?” Och jag svarade med att allt gick perfekt och att jag skulle ut och ta en promenad. Han skrek då tillbaka att jag skulle vara tillbaka helst innan klockan 7 och jag tog på mig jackan, mina svarta kängor och gick ut. Efter jag hade kommit en bit bort från huset tog jag fram den lilla lappen igen:

 ”Jag hoppas att du hittar denna lappen för eller senare. Låt inte de ta dig, och absolut låt inte de läsa denna lapp. Om du läser denna lapp den 23 november eller innan finns det fortfarande tid. Sök upp mig. Du vet vart!

Ps. Åh vad jag saknar dig min käraste. Jag saknar dina varma andetag och dina rosröda läppar. Jag hoppas att det fortfarande är möjligt att ses efter detta.”

Vem är denna mystiska killen? Plöstligt slog det mig, kassörskan! Han hade ju sagt något som han visste något om mig! Jag gick tillbaka till huset och försökte göra mig så lite märkvärdig som möjligt. Jag hukade mig ner och kröp under garageporten som inte var helt stängd av någon anledning. Innuti garaget stod mopeden. Jag hade aldrig kört en innan men det kan inte vara så svårt tänkte jag. Efter hjälmen var på gick jag fram till öppningen av garageporten på sidan och tryckte på en knapp som gjorde att porten höjdes. Jag gick tillbaka till mopeden och satte mig på den. Därefter försökte jag komma ihåg hur Zack gjorde när han startade den och försökte härma det så gott som jag kunde. När jag hade fått stöd och var uppe på mopeden körde jag iväg med den. Det var faktiskt inte allt så svårt som det såg ut och det var friskt att köra med vinden mot sig.  Jag tänkte hårt på vilka vägar Zack hade tagit och var han hade svängt. Höger, rakt fram, vänster sen var det höger. Jag gjorde alla svängningar och kände att platsen var bekant. Sedan var det vänster, och rakt fram så kommer man till affären. Jag rusade in och höll nästan på att tappa hjälmen jag bar på. Jag såg att kassörskan var påväg mot bakvägen där personal går ut. Jag sprang efter så fort jag kunde och han lyckades se mig i glimten av hans öga. Han vände sig om tillräckligt snabbt för att fånga mig i all världens hastighet. Han såg på mig med en frågande blick sedan var det som att han förstog och viskade till mig: ”Håll dig nära mig så kommer allt att gå bra. Jag ska inte låta dig komma i hans händer igen. Jag lovar.”

Igen?! Vänta har detta hänt flera gånger innan.

- Vänta vad menar du med igen?

- Jag berättar mer när vi är framme. Följ med mig bara. Lita på mig.

Jag kände att mitt hjärta pulserade snabbare än vad det hade gjort innan och jag tittade på klockan för att lugna mig. Då kom jag ihåg att jag hade en överraskning hos Zack! Klockan hade blivit 18:56 och han väntade nog på mig.

- Släpp mig! Jag måste gå!

- Nej! Jag kan inte låta dig bli lurad igen, jag kan inte låta de ta dig en gång till. Du måste lita på mig, du måste lova att du stannar med mig! Vad som än händer!

- Vänta.. ”Låta de ta mig” Jag känner igen det någonstans.

Jag stannade och vecklade upp lappen som jag hade hållit så hårt i så den hade blivit skrynkligare. Jag läste den en gång till och sedan visade jag den för honom. Han hade hållit andan så länge men när han fick läsa lappen andades han ut för första gången.

- Så du fick den.

- Vet du vem det är som har skrivit den?

- Såklart vet jag det. Jag är släkt med honom, mest är jag bara budtjänst men som jag sa innan: jag berättar ALLT när vi kommer fram.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Alrighty then! Kapitel 3. Jag är ledsen att jag inte har uppdaterat denna bloggen eller denna novellen/romanen vad man nu vill kalla detta för. Jag har faktiskt skapat en annan blogg, en personlig som då är "celesticay.bloggplatsen.se", och sedan har jag inte kommit på vad jag hade kunnat ha som bra fortsättning till var jag slutade och detta kapitlet kanske inte är så långt som ni vill ha det men jag försöker. Iallafall, hoppas ni gillar detta kapitlet och vi ses snart med nästa. Ciao!

- 16h senare -

- Hahaha, men jag är seriös! Vi kan kalla dig Jane Doe, för att..

- ..Det är benämningen på en okänd person, jag vet.

Vi hade diskuterat i ungefär 1 ½ timme om vad vi kunde kalla mig. Så jag hade legat på hans ben hela tiden, jag hoppas att han inte tycker jag är för hängig. Min identitet var borta för nuet och varför inte skapa en ny. Jag kommer ju inte ihåg vad jag gjorde innan jag blev av med alla mina minnen. Det kan vara båda bra och dåliga saker.

- Okej okej, vi kör väl på det då. Jane Doe.. ”Hej jag heter Jane.” Men det är inte för att du sa det, utan för att vi har inget bättre att gå på! Hahaha.

- Om du säger så. 

Han böjde ner huvudet, stängde sina ögon och gav mig sedan en snabb kyss på mina läppar. Efter det, såg vi konstigt på varandra och det blev en annorlunda stämning. Han harklade sig nervöst och jag kunde se på hans ansiktsuttryck som hade ändrats att han tyckte det blev obekvämt. Jag gillade det, men jag vågade inte säga något. Jag kan ju inte säga det efter att det har gått en minut, det gör ju det bara ännu mera pinsamt än vad det redan var.

- Oj, klockan har blivit mycket. Det är nog dags för att sova.  Du kan ha sängen så sover jag här på soffan.

- Va? Nej! Det är din säng, du får sova där. Jag kan sova på soffan.

- Jag  kan inte låta dig sova på soffan, sängen är mycket mer bekvämare.

- Ja kanske det, men jag låter inte dig sova på soffan heller. Vi får väl båda sova i sängen isåfall.

Vi reste oss upp och gick till badrummet för att borsta våra tänder. Problemet är ju att jag inte har en tandborste.

- Är du bakterie-rädd? Frågade han.

- Inte mycket än så länge.

- Okej, då har du väl inga problem med att dela tandborste, för du vill väl borsta dina tänder, haha.

- Njaa. Det går väl an.

Han borstade först sina tänder, sköljde av tandborsten och gav den till mig.

- Vet du hur man använder en sådan?

- Jag är inte en neandertalare Zack.

När vi hade borstat våra tänder tog vi av våra kläder och jag fick låna en tröja av honom. Sedan kröp vi ner i sängen.

- Du, jag är ledsen för att jag gjorde en konstig situation innan.

- Jag är ledsen för att jag inte sa att det var okej.

- Va. Jag trodde att du avskydde mig därefter.

- Nej då. Du får gärna göra om det många gånger. Sa jag lågt.

Nästa morgon när jag vaknade, hade jag armen runt om Zack. Han var redan vaken och hade säkert legat där en bra stund med min arm runt om honom. När han såg att jag hade vaknat till gav han mig en kyss på pannan och sa:

- God morgon sömntuta.

Han gick av sängen och bort till byrolådan och tog fram kläder till idag. Jag fick ta på mig de kläder jag hade haft igår. Vi gick in till köket och han lagade till några pannkakor till frukost med sirap.

- Så, vi behöver handla lite varor. Och du kanske ska ha en egen tandborste och kanske lite andra kläder?

- Ja tack. Du, vad är det för datum idag?

- Den 19:e november, varför undrar du?

- Nej, jag vill bara veta, efter att man har vaknat upp och har ingen koll på världen vill man bli lite informerad.

- Haha, okej.

Efter frukosten fixade jag mig och han sig sedan gick vi in i hans garage där det stod en moped som var svart och silvrig. Han gav mig en hjälm som fanns i ett skåp och vi tog på dem. Han satte sig på mopeden och startade upp den. Efter han hade rullat ut den ur garaget satte jag mig på den och sedan körde vi iväg. Jag höll hårt om Zack och att köra dit tog ungefär 10 minuter. Affären var inte så stor men det hade alla nödvändiga saker och saker som vi behövde. Zack lämna mig vid ingången och jag gick in och väntade i ”hallen”, han körde vidare för att hitta en plats att parkera på. Hallen var rätt så stor och där fanns en toalett åt höger. På golvet låg en röd matta på ett kalt vitt marmor golv. När han kom tillbaka gick vi in i själva affären och han sa att jag kunde gå direkt till klädavdelningen så jag gick dit. Han sa att jag skulle köpa en fin klänning för han hade en överraskning åt mig och vi bestämde att vi skulle mötas vid kassorna när vi var klara och hade allt vi behövde. Jag valde inte så komplicerade saker, leggings, munktröja, t-shirtar, linnen sen underkläder så jag klarar mig. Till klänningen så såg jag den vackraste klänningen av dem alla. Den var helvit som frammifrån slutade ovanför knäna och där bak var den lite längre. Armarna var utav ett skört genomkinligt tyg täckt med paljetter som även var från halsen och ner till bysten. Jag tog ett par skor som jag kan ha till klänningen eftersom att de jag har inte passar så bra till det. Jag hade allt jag behövde och gick till kassorna där Zack stod och väntade på mig.

- Är du klar för ikväll?

- Jadå, så klar som man kan bli!

- Trevligt att höra din entusiasm.

Han betalade till den manliga kassörskan. Han tittade lite snett på mig samtidigt som Zack betalade. Han sa sedan något till Zack, jag hörde inte hela meningen men jag kunde höra att han sa något liknande som: ”Har hon inte tillräckligt mycket kläder ännu?” Kanske hörde jag bara fel, men har jag varit här innan. Och vilka kläder, detta är ju allt jag har.. Jag brydde mig inte mer om det utan vi gick ut och han hämtade moppen, kom till ingången där jag stod och sedan körde vi hem. 

Jag vaknar upp på hård och kall asfalt täckt utav snö. Hur länge har jag legat här, var är jag och vad heter jag?!

 Jag reser mig upp och ramlar nästan ner med huvudet mot marken. En lapp ramlar ut ur ena fickan  och jag böjer mig ner för att ta upp den. Jag vecklar upp den och på den läser jag:

”Jag hoppas att du hittar denna lappen för eller senare. Låt inte de ta dig, och absolut låt inte de läsa denna lapp. Om du läser denna lapp den 23 november eller innan finns det fortfarande tid. Sök upp mig. Du vet vart!

Ps. Åh vad jag saknar dig min käraste. Jag saknar dina varma andetag och dina rosröda läppar. Jag hoppas att det fortfarande är möjligt att ses efter detta.”

Ingen underteckning, konstigt.

Vad menade han med att jag vet vart jag ska hitta honom. Jag vet nu inte ens vem killen är och jag vet inte ens vad jag heter!? Jag stirrade ut mot horisonten och kunde se den röd/orangea färgen från solen som höll på att gå upp. Efter några kilometer kunde jag se en människa gå ut ur sitt hus. Jag sprang fram mot honom och han hoppade till av förvåning när jag råkade hamna i hans famn.

- Jag är så ledsen,  Sa jag medans jag putsade bort smutsen på mina byxor.

- Hahaha, nej det är lugnt! Sa han med ett litet leende.

Han hade mörkt hår, nästan helsvart men hans ögon var som kristaller, ljusa och det vackraste jag någonsin hade sett.

- Nej, det är absolut inte lugnt.

- Jo, jo men det är det, haha du behöver inte oroa dig för lilla mig.

Jag räcker fram handen och han tar mer än gärna tag i den och vi skakar. Jag vet ju inte vad jag heter, varför räckte jag fram handen, åh gud. Han väntar ju på mig..........

- Zack, kort för Zachary. Säger han till slut.

- Eee, om jag kom ihåg vad jag heter hade jag sagt det. Förlåt igen, jag tänkte mig verkligen inte för..

- Jag väntade på dig om du skulle ta upp din hand, annars hade jag gjort det. Sa du att du inte kommer ihåg ditt namn?

- Mhm. Jag bara vaknade upp där borta under bron vid en skateboard park. Och så pekade jag i den riktningen jag kom ifrån.

- Låt oss gå in, så kan vi fortsätta chatta där inne istället för att stå här ute och frysa. 

Han tog tag i min hand och vi gick in i huset. På utsidan kunde man lätt bli lurad om hur det såg ut inomhus. Allt var så fint, det till och med fanns en levande brasa. Han ledde mig till brasan och jag satte mig ner i den mjuka soffan.

- Stanna här. Sa han och försvann ut i hallen och sedan var han borta.

" Var annars ska jag ta vägen " Sa jag tyst för mig själv.

Jag reste mig upp, kikande efter om jag kunde se honom. När jag ansåg att kusten var klar gick jag fram till en byrå med gamla foton på. Jag lyfte upp en utav dem och tittade noggrant på bilden. 

- Mina föräldrar.

Jag hoppade till så att jag tappade bilden och glaset gick i sönder. Kunde jag bli mer klantig än såhär?

- Åh gud, jag är så ledsen verkligen. Så så ledsen. Sa jag för hastat och gick ner på golvet för att plocka upp skärvorna men istället för att göra något nytta så skar jag mig på en av skärvorna.

- Aj!

- Skar du dig? Du vet att du inte hade behövt städa upp efter dig. Förresten, hur gammal är du? 

Av någon konstig anledning kunde jag komma ihåg min ålder men inte mitt namn. Han gick ner på huk bredvid mig och kollade på mitt finger som jag hade skurit upp sedan gick han och hämtade papper. Efter han hade torkat bort det lilla blodet som fanns kysste han mig på fingret. 

- Jag är 16, tror jag. Det är det enda som jag kan komma ihåg om mig iallafall.

- Hade jag aldrig kunnat gissa. Jag hade trott att du hade varit max 19. 

- Hur gammal är du då?

- Jag är själv också 16. Svårt att gissa eller hur.

- Men var är dina föräldrar? 

Han satte sig i soffan och jag satte mig bredvid honom. Han tog en klunk av den varma chokladen som han hade hämtat när han var borta och då tog jag chansen att själv smaka på den varma chokladen. Den smakade så ljuvligt på tungan, smaken satt precis rätt. Jag kunde känna att det var någon mer smaksättning i chokladen, jag gissar på apelsin. Han tog ett djupt andetag innan han började prata igen.

- Jo, min mamma dog när jag föddes. Ungefär några minuter efter jag var född, bara försvann hennes puls. Det är konstigt men jag kan komma ihåg hennes hjärtslag. I ena sekunden var hon där, och i nästa var hon borta. Jag har bara fått se bilder på henne men hon var vacker. Det är hon jag har fått mina ögon ifrån. 

- Och din pappa?

- Efter incidenten skyllde han på mig, som om det var mitt fel att hon dog. När jag var omkring 6-7 år skrek han på mig varje dag jag kom hem efter skolan och skrek att jag skulle på upp på mitt rum. Sedan 3 år sedan, när jag var 13 år skulle han åka till en kompis, han sa att han skulle komma tillbaka till kvällen men jag satt uppe och väntade hela natten lång, kunde inte sova, men han kom aldrig. Och sen dess har jag bott här och tagit hand om mig själv och det har gått aldelles utmärkt än så länge. 

På något sätt kände jag igen där här berättelsen.

- Hemskt. Hur kunde han bara lämna dig här? 

- Jo, hemskt var det en gång, men det är över. Jag är faktiskt glad att han är borta. Jag kan åtminstone leva på mitt sätt utan att bli plågad varje dag och rädd att när jag kommer hem att någon ska lära mig "självdisciplin". Drick upp din chokolad nu, innan den blir kall.

Jag löd och gjorde som han sa. Jag tog upp muggen och placerade den mot mina läppar, och började dricka upp det sista som var kvar. 

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Okeeeeeej, Nya kapitlet på nya berättelsen! Känner att jag kommer fortsätta med denna länge, och jag vet hur jag ska föra story'n framåt. Vi får se hur det går och hoppas på det bästa. Så det inte blir som förra gången då jag bara slutade mitt i hela berättelsen.. Jajjamen! Kommentera om ni vill, tvingar inte er. Ciao så länge då! 

Hejhej, jag tänker att sluta skriva kapitel på cliché love story för att jag känner mig inte inspererad att fortsätta med den berättelsen. Jag kommer istället att börja en ny, som är lite mer spännande. Jag har en idé vad den ska handla om så vi får se om jag skriver något idag eller ikväll!  

Isaac:
Jag kom hem ganska sent från center syd men jag fick ett par vita converse och ett par tröjor. 
Jag lade mig i sängen och somna direkt. Aaron ringe och frågade mig om vi kunde va hos honom. Jag sa okej och sa till min mamma att jag går ut till en kompis. Jag gick mot Aaron's hus och innanför dörren lukta det en stark tjej parfym. Det var Aaron's storasyster som skulle på fest hos en kompis. Aaron's mamma Christine rusade ut i hallen och sa:
- Hej Isaac! 
- Hej svarade jag och tittade på henne. 

Jag följde efter honom och han öppnade dörren in till sitt rum.  Jag satte mig på soffan. Aaron tog upp en boll och fråga om vi skulle spela fotboll ute på gräsplanen en bit ifrån där han bodde och jag sa visst.

Rebecca: 
Det var påsklov nu och jag kanske kan träffa Isaac någon gång själv på lovet! Vi skriver ofta till varandra. Jag tror jag har lite känslor för honom och det känns som han har känslor för mig. Hur ska jag igentligen säga att jag gillar honom? Någon gång måste han få veta det. Jag gick ner till vardagsrummet och satte mig i soffan. Mina föräldrar tittade på tv. 

- Vad ska du göra på påsklovet då? undrade pappa.
- Jag hittar kanske på något att göra med kompisar.
- Rebecca? Skrek mamma från köket.
- Ja?

- Kan du gå ut och handla lite mjölk. Handla även lite godis om du vill.

- Okej.

Pappa tog upp sin plånbok ur byxorna och gav mig 200 kronor. 

- Tack sa jag och gick ut i hallen, tog på mig ett par röda vans och gick direkt till affären. Netto låg närmast så jag tog min mörkblåa cykel och cyklade dit. När jag låste min cykel såg jag mormor som gick in i affären.

- Hej mormor sa jag och kramade henne.
- Nämen heej! Sa hon förvånat och kramade tillbaka.
- Vad ska du handla idag? sa hon.
- Mjölk och lite godis bara.

 
Mormor tog upp sin plånbok, tog upp 2 hundralappar och gav mig dem sen sa hon:

- Här, du får dessa så kan du göra något kul på påsklovet. 
- Tack mormor. Sa hon glatt. 
- Jag kommer nog och hälsar på någon gång nästa vecka. Ha det så bra så ses vi. Hälsa mamma och pappa.
- Ja okej det ska jag göra, hejdå! Sa jag och gick mot godiset. 

Utanför gården när jag kom hem såg jag mamma som fixade med blommorna, Jag berättade för henne vem jag träffade sen gick jag in och lämnade jag mjölken kylskåpet och la upp godiset i en skål.

Isaac:
Mina föräldrar var inte hemma när jag skulle hem så jag frågade Aaron om vi kunde göra något sålänge men han kunde inte eftersom han hade fotbollsträning idag. När jag kollade på min mobil hade jag fått ett sms från Rebecca. Jag kände att jag blev varm i kroppen. Det var då jag verkligen visste att jag ville vara med Rebecca.

Rebecca:
Lea följde med mig hem när vi hade kommit tillbaka till skolan. Mamma hade köpt varsin glass till oss när vi kom hem. Mamma gick fram till oss o höll i två daim. 

- Tack sa jag och Lea.

"Pling pling" 
Hördes det från dörren. Jag sprang fram och öppnade, där stod Aaron och Isaac. De frågade om vi ville komma ut. 

- Visst, sa jag och Lea samtidigt. 
Vi tog på oss skorna och höll i daimen som vi inte hade öppnat än.
- Jag går ut skrek jag från hallen.

Vi alla gick och satte oss någonstans på några bänkar nära en gammal lekplats. 
Vår glass hade vi ätit upp på vägen dit.
Det blev helt tyst. 

- Så vad ska vi göra då? 
- Vi kan köra sanning eller konka, föreslog Aaron. Alla ville det, Aaron fråga mig först, jag sa konka.
- Hmm. Krama Isaac. Han tittade på mig och gav mig ett litet elakt leende.
Jag blev varm i hela kroppen men jag ville krama han, jag visste inte att jag hade några sådana känslor för honom men jag gjorde det. Det va lite pinsamt, det var första gången lixom, men kunde inte säga nej.

Isaac:
Hon kramade mig, hon lukta såå gott. Pirrade lite i magen, första gången.. de måste jag verkligen göra om. Så mysigt tänkte jag. 
Rebecca frågade mig:

- Sanning eller konka Isaac?
- Sanning..

Vad skulle hon fråga på sanning va min tanke direkt..
- Okej, ehm.. Vad tycker du om mig? 
- Jag känner inte dig så mycket , men du verkar som en snäll, söt och snygg tjej. 

Efter några timmar så var jag hemma igen. Jag la mig i sängen på mitt rum och satte på en film. Det är ganska ljust ute så jag rullade ner rullgardinen. När filmen precis hade börjat kom Erica in i mitt rum, jag sa till henne att gå, så hon gick igen.

-Nästa Dag-

 Rebecca:
Jag var ledig idag så jag satte mig vid datorn och lyssna på musik, loggade in på min Facebook och tittade igenom gamla bilder. En kommentar jag hade fått var från en gammal tant. Det var min min mormor som skrev "Grattis på födelsedagen", men det var förra året hon skrev det. Efter jag hade kollat igenom bilder, så loggade jag ut och skypade med min bästis Lea istället. Vi snackade om gamla minnen. 

- Jag ska bara på toa sa Lea.
- Okej gör du så. Sa jag

Det burrade i mobilen, jag trodde det var Isaac men det va Aaron. Aaron har varit min bästavän ända sen 2an typ och att få en ny killkompis som Isaac är det bästa tycker jag! 

- Jag är tillbaka hörde jag någon säga.

Vi skypade i nästan 2 timmar sen skulle hon åka någonstans.

Isaac: 
Erica gick in och väckte mig så tidigt, jag var trött och ville ha sovmorgon! 

- Erica gåå, gå ut från mitt rum! Sa jag tröttsamt.

Hon fortsatte att hålla på med mig, jag tog tag i henne och bar ut henne i soffan sen gick jag in o la mig i sängen. Jag somna om ett litet tag sen vakna jag igen. Jag gick till köket tog två mackor med smör och skinka, gjorde oboy och satte mig i soffan och slog på tvn.

- Imorgon ska vi äta pizza sa mamma och satte sig ner mitt emot mig.

Jag kollade på henne och nickade. Vi hörde ett gråtande skrik "maaammmaaa " 

- Erica skriker sa jag.

Mamma sprang mot toadörren snabbt

- Men lilla gumman, hur gick det här till? Hon hade klämt sig i dörren.

 
Hon kramade om Erica och tog med henne in till köket. 
Där satt jag och kollade ut när några tjejer gick förbi mitt hus. Sen vände jag blicken mot Erica.

 
- Ta på dig nu, vi ska till center syd sa pappa.

Jag sprang in i rummet tog på mitt ett par jeans och en tröja med något märke på. 

- Klar! skrek jag när jag gick utanför dörren.

Rebecca: 
Efter jag hade skypat tog jag på mig mitt gula favoritlinne och ett par boyfriendjeans med hål i. Mamma ropade på mig från köket där nere och jag gick ner. 

- Vi ska till blomsteraffären, du får följa med och välja blommor, vi måste göra lite fint på gården tycker jag sa mamma. 

- jaja okej, har ändå inget att göra. 

Ytterdörren öppnades och där stog pappa medans vi tog på oss skorna.

- Är ni klara nu? Vi måste åka.

Vi gick ut o satte oss i bilen.
När vi var framme gick vi in i blomsteraffären och där såg jag många fina blommor. Pioner fick mina föräldrar köpa som jag ville ha. Mamma och pappa köpte andra sorter också, ganska fina. 
Påväg hem gick vi in på Max, jag åt en liten hamburgare med pommes och satte mig vid ett bord. Plötsligt såg jag Isaac i kassan. Först vågade jag inte säga hej till honom men sen gick jag bara fram och sa:

-Hej Isaac och gav han ett leende.
Han vände sig om mot mig och sa 
- Hej Rebecca och lät glad i rösten.